Att kriga med kosthållning är inte alltid det rätta svaret. Ibland behöver vi få se det för vad det är (stresshantering) och sen hitta en annan lösning/läkning innan vi sliter nappen från oss själva.

Jag ber om ursäkt för dålig ljudkvalitet. Det blev inspelat i bilen påväg till jobbet. Men ibland kommer det över mig och då måste jag bara dela med mig. Här har du mina tankar om hur lätt vi fastnar i fällan att aldrig vara nöjda med dem vi är, och hur vi då ständigt hänger upp vår självacceptans på framtiden och hur vi då ska förändras. Allt handlar om närvaro och att acceptera sig själv idag. Jag delar också med mig av en del från min personliga resa.

Påminnelsen om att det är ok att inte kunna acceptera. Och nej, att acceptera betyder inte att förlora eller misslyckas.

Fördjupar mig lite kring begreppen självförtroende och självkänsla. Ex att komplex är naturligt, och både ingår och är tillåtet.

Om rädslan att utveckling ska förändra dig och relationerna i ditt liv. Men också hur du möter det om det händer.

Klyschor, besvikelse, ensamhet och den romantiska framtidstron. Om hur lätt vi blandar ihop framtidsplaner med vår önskan efter egenvärde.

Påminnelse om att det endast är i nuet du behöver praktisera acceptans. Inte sen. Inte för evigt. Utan bara precis just nu.

Mina tankar om vad kärlek är och hur lätt vi tyvärr letar efter något helt annat. Har vi kanske inte ens upplevt riktig kärlek?

Tankar om situationerna när vi känner att det brakar ihop. När vi lätt anklagar våra forna val och gärna vill styra framtida val.

Laddade funderingar och känslor kring relationen mellan hur vi ser ut och vad vi förtjänar. Skicka gärna dina egna tankar.